Jag vet knappt hur jag ska börja
Kategori: Behandlingen
Jag måste på något sätt ventilera mina tankar. Men jag fixar inte att göra det med vänner eller familj. Hela grejen känns så absurd. Jag har tagit första steget, jag har sökt hjälp. Eller tja, jag blev remitterad. Men jag protesterade inte. Det måste väl räknas?
Idag var jag på s.k Basinformation hos SCÄ (Stockholms Centrum för Ätstörningar). Och det är nu tredje gången jag har varit på besök i dessa lokaler och efter varje gång känner jag mig helt söndermosad i skallen. En miljard tankar far omkring i huvudet på mig.
"Men vad gör jag här? Jag tar ju bara upp plats för någon som är sjuk på riktigt."
"Fast de tog emot mig utan någon vidare väntetid så det kanske är nåt fel på mig ändå?"
"Men det där kan ju inte stämma, allt det där stämmer ju in på mig och jag är ju inte sjuk, jag har ju ett helt vanligt förhållande till mat. Alla tjejer tänker väl på vad de äter?"
"Fan också, jag kanske verkligen behöver hjälp."
Jag är så sjukt jävla trött på att all min fokus dygnet runt ska ligga på mat, min kropp, hur jag (inte) ska äta imorgon, vad jag gjorde för fel idag, hur värdelös jag är som inte kan kontrollera mig, bortförklaringar, rationaliserande, Det här så galet stort för mig. Å ena sidan känner jag att jag kanske faktiskt kan få hjälp att bli "normal". Alla andra människor kanske faktiskt inte tänker på mat, kalorier, motion dygnet runt? Kan jag få en sund relation till mat? Å andra sidan är jag rätt säker på att det är kört. Jag är rädd för att jag behöver leva hela mitt liv såhär.